I år går resan till Grekland. Tredje gången med vår buss, samma gamla Syncra. Busslivet är svårt att förklara för den som inte provat på... men när våren kommer och vi sätter in kylskåpet, fyller vattentankarna, kollar gastuben i "köket" börjar läsa in oss på resmålet och planerar, ja DÅ går vi igång på riktigt! Vårt motto är: Resan är målet! O ingen resa är lik den andra! Det är bara att vara öppen för det vi möter!
söndag 31 augusti 2014
Hutt o Butt I, II, o III
Jag ska förklarar mig lite innan jag berättar mer. I Grekland är det inte tillåtet med fricamping. Det är inget nytt för det vet vi och så har det alltid varit. Trots det så står det bilar lite här och där som frikampar. Det är både bilar och tält. Frågar du en grek, som i detta fall gör som alla turister, så skrattar de och säger: har du sett en polis som kan hindra dig? Det är olagligt men ändå inte... Ja, vi har sett en del poliser. De har kört förbi oss, sett oss, hälsat eller valt att inte se oss. Så, många fricampar och vad säger man om det? Ska inte gå in på den diskussionen nu utan ville bara förklara för er och nu kommer jag till det som vi inte förstår alls,
För ca en vecka sedan ställde vi in gps:n på en plats som vi fått av några tyskar vi träffat. Det skulle vara en taverna, privatägd och där man kunde parkera och övernatta. När vi kom dit på eftermiddagen så stämde inte platsen med den information vi fått. Vi förstod att något var fel. Vilken märklig plats!! Där var tre små enkla strandcafeer, och en hel massa husvagnar, egenhändigt byggda uterum av blandat material, plast, bambu och bräder. Den ena mer originell än den andra och inte särskilt vackert alls... Men säkert ändamålsenligt! En ytterst märklig plats sa vi åter igen. Vi bestämde ändå för att fråga om vi kunde parkera där för natten. Ja visst sa killen i det ena caféet, det är freecamping! Hm... Hur är det möjligt? Vi fick en förklaring att det är inte en camping men...ja, ni kan ställa er var ni vill! Vi förstod inte riktigt hans luddiga förklaring men trodde honom och valde att stanna där. En lång fin sandstrand och lite kvällsmat vid vår plats! Såg några enstaka turister annars var det badande och " campande" greker och så vi. Jag är lite extra skändlig med de platser vi väljer att sova på så innan kvällen så frågade vi igen i ett av de andra caféerna och fick samma svar så, det var bara att vara glad och sova gott! Vi kände det som att vi passade in i denna lite udda miljö! Platsen heter inte Hutt o Butt utan det är vårt eget val namn.
Alla dessa möten....
Ja nu menar jag inte personalmöten (det kommer oxå) eller kyrkomöten (de ser vi oxå fram emot) utan "vanliga" möten! Möten mellan människor. Korta möten, längre möten eller bara en vinkning men ändå en glimt av någon annan. Man kan fundera och fantisera i alla oändlighet om hur andra har det och på avstånd iaktta.... Killen från Gana som bott åtta år i Grekland och som gick på stranden och gjorde hårprydnander med garn. Han var imponerad av vår buss förstås och att vi rest i Afrika! Han undrade oxå om inte vi var för gamla för att ha gjort en sån resa ...hmhm (då hade jag inte ens fyllt år....). Hur levde han? Vilka vänner hade han och ja, varför var han i Grekland? Kanske måste han lämna sitt land eller var det som för oss, mer av reslust? Jag frågade inte honom om det. Eller den lilla damen som stod alldeles ensam efter vägen och sålde olivolja. Oljan hade hon ställt upp så fint på en kabeltrumma! Många stod tillsammans men hon var själv efter en liten väg på Lefkas. Jag valde henne! Det var hennes egen olja och hon hade själv plockat oliverna. Hon visade mig sina valkiga händer! Kändes som att hon hade en trävsam vardag....jag ville ha hennes olja!
Eller Elias som kommer cyklande på en elcykel och pratar svenska! Men med 50 år i Sverige så är han lika mycket svensk som jag är... En härlig människa som gav oss mycket intressant att tänka på. En inbjudan till hans grekiska hem när vi någon gång åker förbi Grekland igen! Härligt! Sen har vi paret som tröttnat på västkustens skärgård och valt att ha sin båt i Grekland! Ett annat sätt att resa än vi men med samma reslust! Det blev ett långt intressant samtal och nya erfarenheter för oss! Och för dem med tror jag.
Ja, naturen är fantastisk och jag upphör aldrig att förvånas över denna Guds skapelse! Men alla dessa härliga människor ger en extra dimension. Alla dessa möten ger mersmak!




