Känns skönt att vara hemma igen! Alltid lika speciell känsla när man kliver in över tröskeln. Något är slut...och något börjar! Glädjen över att ha ett hem och tacksamhet över familj och vänner!
På måndag drar jobbet igång för min del och David har arbete som väntar här hemma. En buss som ska bli klar och det sista av stenläggning ute. Ja det finns alltid något att göra.
En ny spännande höst!
Fika paus på väg hem
Frösön i dimma
I söndagskväll när vi väntade på vår färja från Igoumenitsa till Ancona och Italien, så kändes det som att semestern var slut. Fantastiska veckor med sol och bad, mycket vacker natur och många härliga människor har vi mött...
Båtresan gick utmärkt, och vi kom fram till Ancona på måndag eftermiddag. Dagen därpå när vi började köra norrut och såg allt vackert i naturväg som Italien bjöd på så insåg jag att det är inte slut än!!! Vi har många mil kvar att köra och njuta. Härligt! Norra Italien är väldigt vackert med vackra hus, fantastisk natur och vädret var också fint i två dagar. Vi körde genom ett pass, Penserjoch/passo Penses, som vi inte hade planerat men det hade gps:n, vilket vi är glada för nu efteråt. Vägen bestod första sträckan från Bolzano av tunnlar och åter tunnlar. Hela 21 tunnlar efter varandra i varierande längd. Jag tror inte att jag åkt någon väg med så många tunnlar och på så kort sträcka. Sen bar det av uppåt på slingrande vägar. När vi nådde toppen så var vi 2211 m ö h och med en fantastisk utsikt. Temperaturen gick från ca 26 till 14 grader. Kändes kallt och fel med shorts och flip flop. Det var också en väg som gillades av motorcyklister! Var nästan bara såna. Vi såg en till husbil förutom oss.
När vi kom till Garmisch Partenkirchen så var det grått och regn och verkligheten gjorde sig påmind! Vi skulle betala för vår plats och jag såg att några som satt i baren smålog när de såg oss... Deras kläder bestod av regnkackor, långbyxor och kängor... Så med mycket motstånd så fick shortsen åka ner i boxen och flip floppen fick bytas mot lite varmare skor och sockar. Nu är det höst Kikko! Du får bara gilla läget! Hm......
Skickar med några bilder som smakprov på vårt vackra Europa!
Som sagt det som alltid är roligt när man reser så här är alla trevliga människor man möter. Det finns några andra oxå men dom försöker jag inte haka upp mig så mycket på......Bara lite irriterad blev jag idag på en sur gubbe...Nå, man lär sig hela tiden nya saker och ibland så får vi oxå lära ut lite knep för andra resenärer. Exempelvis om hur man renar vatten genom solning eller hur man kan spara på gasol... Men visste ni att om man fyller en plastpåse med vatten, ca två tre liter, och hänger upp den i dörröppningen så flyger inte flugorna in? Han som berättade det verkade trovärdig och hade i sin tur fått tipset av en man som testat detta flertalet gånger. Värt att prova kanske!?
Eller visste ni att man kan åka båt från Sverige till Grekland hela vägen enbart via kanaler?! Bara från Sverige till Tyskland måste du åka över havet... Jag trodde nog inte att det var så mycket vatten.... Paret vi träffat från göteborg hade gjort en kanalresa på det sättet!
Jag har oxå lärt mig att sikardorna bara lever en dag! (Kanske jag hört det innan men isåfall har jag glömt det). Kan det vara därför som de för detta hiskeliga liv för att hinna med så mycket på den dag de lever...
Ja nu menar jag inte personalmöten (det kommer oxå) eller kyrkomöten (de ser vi oxå fram emot) utan "vanliga" möten! Möten mellan människor. Korta möten, längre möten eller bara en vinkning men ändå en glimt av någon annan. Man kan fundera och fantisera i alla oändlighet om hur andra har det och på avstånd iaktta.... Killen från Gana som bott åtta år i Grekland och som gick på stranden och gjorde hårprydnander med garn. Han var imponerad av vår buss förstås och att vi rest i Afrika! Han undrade oxå om inte vi var för gamla för att ha gjort en sån resa ...hmhm (då hade jag inte ens fyllt år....). Hur levde han? Vilka vänner hade han och ja, varför var han i Grekland? Kanske måste han lämna sitt land eller var det som för oss, mer av reslust? Jag frågade inte honom om det. Eller den lilla damen som stod alldeles ensam efter vägen och sålde olivolja. Oljan hade hon ställt upp så fint på en kabeltrumma! Många stod tillsammans men hon var själv efter en liten väg på Lefkas. Jag valde henne! Det var hennes egen olja och hon hade själv plockat oliverna. Hon visade mig sina valkiga händer! Kändes som att hon hade en trävsam vardag....jag ville ha hennes olja!
Eller Elias som kommer cyklande på en elcykel och pratar svenska! Men med 50 år i Sverige så är han lika mycket svensk som jag är... En härlig människa som gav oss mycket intressant att tänka på. En inbjudan till hans grekiska hem när vi någon gång åker förbi Grekland igen! Härligt! Sen har vi paret som tröttnat på västkustens skärgård och valt att ha sin båt i Grekland! Ett annat sätt att resa än vi men med samma reslust! Det blev ett långt intressant samtal och nya erfarenheter för oss! Och för dem med tror jag.
Ja, naturen är fantastisk och jag upphör aldrig att förvånas över denna Guds skapelse! Men alla dessa härliga människor ger en extra dimension. Alla dessa möten ger mersmak!
Soptunna efter soptunna ja kanske fyra på rad! Vägen är såååå smal och så kommer det en soptunna som inte alltid står bredvid vägen utan PÅ vägen så vi får väja för dem...Vi har sett från våra tidigare resor till Grekland att sophanteringen varit otroligt dålig och att det funnits skräp över allt. Då menar jag inte lite, en tomflaska eller så, utan det kunde vara hela berg av sopor efter vägen och i sluttningarna. Vi tycker trots allt att det överlag varit mycket bättre nu även om vi ser att det fortfarande finns mycket att förbättra. Det som är positivt är att vi nu ser soptunnor överallt efter vägarna och inte bara en utan flera tillsammans och det är inte långt emellan. Vi ser sett folk kastar sitt skräp i tunnorna men det som kanske brister i vissa områden är att det verkar vara långt mellan sophämtningarna. Det ser oxå ut som att det inte har sophämtning i hemmet för de kommer med sina sopor med bil och det är inte färdsopor, lag lovar. Vi kastar inte skräp annat än i tunnorna, för det har vi ju lärt oss att så ska man göra. Men ibland känns det lite märkligt, som i morse när jag skulle kasta vårt skräp. På väg till soptunnan ca 50 meter bort så måste jag gå på någon annans skräp och det krasar under skorna när jag går. Plocka upp det då kanske du tänker, hm bra ide'! Men det skulle betyda att jag nog inte hade kommit iväg idag från den platsen... Så för mig gäller att se till att jag gör som jag ser flera andra göra, kasta mitt eget skräp först. Men helt klart en förbättring sen tidigare år!
Så här kanske man ska använda alla tomma vattenflaskor istället? Konst i en trädgård vi åkte för idag!
Vaknar till en härlig dag vid stranden. Vattnet glittrar i morgonsolen och en fiskare har placerat sig på stranden precis nedanför vår bil och ställt upp sina tre metspön. Han sitter på sin medhavda lilla tygpall, röker sin pipa och filosoferar samtidigt som han bevakar sina spön. Vi ser snart att han får napp och när han drar upp fisken så tar han inte i den med händerna utan går upp till sin bil och hämtar en trasa som han sen använder. Förmodar att den kanske är giftig att ta i. Vi tar ett morgondopp och sen intar vi frukost under vårt träd alldeles ovanför stranden. Det är alltid lugnt och fridfullt på morgonen alla sover länge här (jag skulle nog passa att bo här...) Vi njuter! Vid 10.30 så händer något, det formligen exploderar i vår idyll när två bussar fullastade med glada grekiska pensionärer intar stranden. Här finns det inget som heter FÖR nära... en av de många glada damerna slår sig ner med sin solmatta precis vid min solstol...högst 10 cm ifrån...och det verkar inte vara något konstigt alls med det...Det formligen bubblar i vattnet och hur skröpliga de än verkar vara så ska de i böljan den blå! Det låter som ett gäng cikardor som landat! Tror faktiskt att byns kyrkokör är med för de sjunger, sång efter sång där de guppar runt i vattnet med sina fina solohattar på. Man simmar inte här förstår ni utan ligger mest och guppar runt. En av damerna som badat klart och ligger nära där jag sitter och försöker läsa, verkar tycka lite synd om oss så hon kommer till mig och pratar grekiska ( i dubbel bemärkelse) Hon visar på klockan och gestikulerar och faktiskt så förstår jag... och strax efter medhavd gemensam lunch så är de borta, lika snabbt som de kom, och lugnet lägrar sig igen och vi kan återgå till vårt slappande en erfarenhet rikare. Pensionärslivet i Grekland verkar inte helt fel. Vi får en fantastisk kväll, med vacker solnedgång en promenad efter stranden och sen en lika härlig morgon igen... Och så! Denna gång när invasionen kommer IGEN så är vi deras vänner!!! dom skiner upp när de ser vi är kvar, hälsar glatt, kalimera, och samma procedur upprepar sig. Vi hade redan börjat packa ihop och var på väg innan körövningen började denna gång. En körövning räckte för oss!
Min mamma var en suverän paltkokerska och det som bara var ett måste när man kom hem och hälsade på var palt. Det var "finmiddag" det! Som född i Västerbotten och uppvuxen på palt från Västerbotten så vet jag hur palt ska smaka! För er som inte vet vad riktig palt är så säger jag: som pitepalt och alltså ingen annan palt!
Det var lika spännande varje gång...hur god är den den här gången och ska mamma vara nöjd med den?! Hon satt där med sitt huckle för håret och "klänningsrocken" som hon alltid tog över sina vanliga kläder när hon lagade mat. Efter några tuggor, lite hummande så kom det: " den är god! Så här god har den nog aldrig varit!" Alla pustade ut för vi andra tyckte ALLTID att mammas palt var godast och alltid bäst!
Efter denna långa inledning så vill jag bara säga: " så här fin plats har vi nog aldrig hittat förut och campat på!" Så säger vi iallafall... Vi fricampar ibland och hittar suveräna platser den ena finare än den andra och idag en camping (därav ett inlägg). Vi campar ca 5 meter från vattnet och faktiskt: " så här fint har vi nog aldrig stått på en camping förut!"
Vi har förflyttat oss till Peloponnesos och befinner hos ca 5 mil söder om Korint efter kusten. Efter bad och kaffe så var det dags för diskning. När jag gick upp till diskrummet så kom en grekisk gentleman, Nicolas (vad annars) och pratade med mig. Vi började med franska men forsatte på engelska för det var nog det gemensamma språk som vi båda kunde bäst. Han gav mig en finlektion i grekisk historia och lite privat information oxå... Han ursäktade sig med att han var lärare och därför så pratsam ( stämmer det Ulla?) vi diskade vid varsin bänk, tystnad emmellanåt... Fick veta att han var en perfekt man för sin fru, han både diskade, tvättade och strök kläder. Han frågade om min man gjorde det. Ja, men han stryker inte kläder, sa jag. Jag lagar inte mat sa han, ja men det gör min man svarade jag. Hm... Jag önskade honom en trevlig dag och han sa att jag var en fin människa och att vi greker tycker om Skandinavier för att de har blå ögon och blont hår, som du sa han! Fint att få heta blond! Vi skildes år och jag fick två fina kindpussar i mitt svettiga ansikte. David tyckte det tog lång tid att diska... Ja både historialektion och lite nutidsorientering tar tid.
Skickat via Blogsy
