Hutt o Butt I, II, o III

Vi skrattar, skakar på huvudet och förstår inget! Hur kan det var så här?
Jag ska förklarar mig lite innan jag berättar mer. I Grekland är det inte tillåtet med fricamping. Det är inget nytt för det vet vi och så har det alltid varit. Trots det så står det bilar lite här och där som frikampar. Det är både bilar och tält. Frågar du en grek, som i detta fall gör som alla turister, så skrattar de och säger: har du sett en polis som kan hindra dig? Det är olagligt men ändå inte... Ja, vi har sett en del poliser. De har kört förbi oss, sett oss, hälsat eller valt att inte se oss. Så, många fricampar och vad säger man om det? Ska inte gå in på den diskussionen nu utan ville bara förklara för er och nu kommer jag till det som vi inte förstår alls,

För ca en vecka sedan ställde vi in gps:n på en plats som vi fått av några tyskar vi träffat. Det skulle vara en taverna, privatägd och där man kunde parkera och övernatta. När vi kom dit på eftermiddagen så stämde inte platsen med den information vi fått. Vi förstod att något var fel. Vilken märklig plats!! Där var tre små enkla strandcafeer, och en hel massa husvagnar, egenhändigt byggda uterum av blandat material, plast, bambu och bräder. Den ena mer originell än den andra och inte särskilt vackert alls... Men säkert ändamålsenligt! En ytterst märklig plats sa vi åter igen. Vi bestämde ändå för att fråga om vi kunde parkera där för natten. Ja visst sa killen i det ena caféet, det är freecamping! Hm... Hur är det möjligt? Vi fick en förklaring att det är inte en camping men...ja, ni kan ställa er var ni vill! Vi förstod inte riktigt hans luddiga förklaring men trodde honom och valde att stanna där. En lång fin sandstrand och lite kvällsmat vid vår plats! Såg några enstaka turister annars var det badande och " campande" greker och så vi. Jag är lite extra skändlig med de platser vi väljer att sova på så innan kvällen så frågade vi igen i ett av de andra caféerna och fick samma svar så, det var bara att vara glad och sova gott! Vi kände det som att vi passade in i denna lite udda miljö! Platsen heter inte Hutt o Butt utan det är vårt eget val namn.

Alla dessa möten....

Ja nu menar jag inte personalmöten (det kommer oxå) eller kyrkomöten (de ser vi oxå fram emot) utan "vanliga" möten! Möten mellan människor. Korta möten, längre möten eller bara en vinkning men ändå en glimt av någon annan. Man kan fundera och fantisera i alla oändlighet om hur andra har det och på avstånd iaktta.... Killen från Gana som bott åtta år i Grekland och som gick på stranden och gjorde hårprydnander med garn. Han var imponerad av vår buss förstås och att vi rest i Afrika! Han undrade oxå om inte vi var för gamla för att ha gjort en sån resa ...hmhm (då hade jag inte ens fyllt år....). Hur levde han? Vilka vänner hade han och ja, varför var han i Grekland? Kanske måste han lämna sitt land eller var det som för oss, mer av reslust? Jag frågade inte honom om det. Eller den lilla damen som stod alldeles ensam efter vägen och sålde olivolja. Oljan hade hon ställt upp så fint på en kabeltrumma! Många stod tillsammans men hon var själv efter en liten väg på Lefkas. Jag valde henne! Det var hennes egen olja och hon hade själv plockat oliverna. Hon visade mig sina valkiga händer! Kändes som att hon hade en trävsam vardag....jag ville ha hennes olja!

Eller Elias som kommer cyklande på en elcykel och pratar svenska! Men med 50 år i Sverige så är han lika mycket svensk som jag är... En härlig människa som gav oss mycket intressant att tänka på. En inbjudan till hans grekiska hem när vi någon gång åker förbi Grekland igen! Härligt! Sen har vi paret som tröttnat på västkustens skärgård och valt att ha sin båt i Grekland! Ett annat sätt att resa än vi men med samma reslust! Det blev ett långt intressant samtal och nya erfarenheter för oss! Och för dem med tror jag.

Ja, naturen är fantastisk och jag upphör aldrig att förvånas över denna Guds skapelse! Men alla dessa härliga människor ger en extra dimension. Alla dessa möten ger mersmak!

 

 

 

Skickat via Blogsy

😘

Det här är inte båten vi tar till Italien

Soptunnornas land

Soptunna efter soptunna ja kanske fyra på rad! Vägen är såååå smal och så kommer det en soptunna som inte alltid står bredvid vägen utan PÅ vägen så vi får väja för dem...Vi har sett från våra tidigare resor till Grekland att sophanteringen varit otroligt dålig och att det funnits skräp över allt. Då menar jag inte lite, en tomflaska eller så, utan det kunde vara hela berg av sopor efter vägen och i sluttningarna. Vi tycker trots allt att det överlag varit mycket bättre nu även om vi ser att det fortfarande finns mycket att förbättra. Det som är positivt är att vi nu ser soptunnor överallt efter vägarna och inte bara en utan flera tillsammans och det är inte långt emellan. Vi ser sett folk kastar sitt skräp i tunnorna men det som kanske brister i vissa områden är att det verkar vara långt mellan sophämtningarna. Det ser oxå ut som att det inte har sophämtning i hemmet för de kommer med sina sopor med bil och det är inte färdsopor, lag lovar. Vi kastar inte skräp annat än i tunnorna, för det har vi ju lärt oss att så ska man göra. Men ibland känns det lite märkligt, som i morse när jag skulle kasta vårt skräp. På väg till soptunnan ca 50 meter bort så måste jag gå på någon annans skräp och det krasar under skorna när jag går. Plocka upp det då kanske du tänker, hm bra ide'! Men det skulle betyda att jag nog inte hade kommit iväg idag från den platsen... Så för mig gäller att se till att jag gör som jag ser flera andra göra, kasta mitt eget skräp först. Men helt klart en förbättring sen tidigare år!

 

Så här kanske man ska använda alla tomma vattenflaskor istället? Konst i en trädgård vi åkte för idag!

 

Skickat via Blogsy

En helt vanlig dag

Vaknar till en härlig dag vid stranden. Vattnet glittrar i morgonsolen och en fiskare har placerat sig på stranden precis nedanför vår bil och ställt upp sina tre metspön. Han sitter på sin medhavda lilla tygpall, röker sin pipa och filosoferar samtidigt som han bevakar sina spön. Vi ser snart att han får napp och när han drar upp fisken så tar han inte i den med händerna utan går upp till sin bil och hämtar en trasa som han sen använder. Förmodar att den kanske är giftig att ta i. Vi tar ett morgondopp och sen intar vi frukost under vårt träd alldeles ovanför stranden. Det är alltid lugnt och fridfullt på morgonen alla sover länge här (jag skulle nog passa att bo här...) Vi njuter! Vid 10.30 så händer något, det formligen exploderar i vår idyll när två bussar fullastade med glada grekiska pensionärer intar stranden. Här finns det inget som heter FÖR nära... en av de många glada damerna slår sig ner med sin solmatta precis vid min solstol...högst 10 cm ifrån...och det verkar inte vara något konstigt alls med det...Det formligen bubblar i vattnet och hur skröpliga de än verkar vara så ska de i böljan den blå! Det låter som ett gäng cikardor som landat! Tror faktiskt att byns kyrkokör är med för de sjunger, sång efter sång där de guppar runt i vattnet med sina fina solohattar på. Man simmar inte här förstår ni utan ligger mest och guppar runt. En av damerna som badat klart och ligger nära där jag sitter och försöker läsa, verkar tycka lite synd om oss så hon kommer till mig och pratar grekiska ( i dubbel bemärkelse) Hon visar på klockan och gestikulerar och faktiskt så förstår jag... och strax efter medhavd gemensam lunch så är de borta, lika snabbt som de kom, och lugnet lägrar sig igen och vi kan återgå till vårt slappande en erfarenhet rikare. Pensionärslivet i Grekland verkar inte helt fel. Vi får en fantastisk kväll, med vacker solnedgång en promenad efter stranden och sen en lika härlig morgon igen... Och så! Denna gång när invasionen kommer IGEN så är vi deras vänner!!! dom skiner upp när de ser vi är kvar, hälsar glatt, kalimera, och samma procedur upprepar sig. Vi hade redan börjat packa ihop och var på väg innan körövningen började denna gång. En körövning räckte för oss!

 

Skickat via Blogsy

Kan det bli finare....? !

Utsikt från vår sovplats...

 

 

Skickat via Blogsy

Så här fin plats har vi nog inte stått på förut?.....

Min mamma var en suverän paltkokerska och det som bara var ett måste när man kom hem och hälsade på var palt. Det var "finmiddag" det! Som född i Västerbotten och uppvuxen på palt från Västerbotten så vet jag hur palt ska smaka! För er som inte vet vad riktig palt är så säger jag: som pitepalt och alltså ingen annan palt!

Det var lika spännande varje gång...hur god är den den här gången och ska mamma vara nöjd med den?! Hon satt där med sitt huckle för håret och "klänningsrocken" som hon alltid tog över sina vanliga kläder när hon lagade mat. Efter några tuggor, lite hummande så kom det: " den är god! Så här god har den nog aldrig varit!" Alla pustade ut för vi andra tyckte ALLTID att mammas palt var godast och alltid bäst!

Efter denna långa inledning så vill jag bara säga: " så här fin plats har vi nog aldrig hittat förut och campat på!" Så säger vi iallafall... Vi fricampar ibland och hittar suveräna platser den ena finare än den andra och idag en camping (därav ett inlägg). Vi campar ca 5 meter från vattnet och faktiskt: " så här fint har vi nog aldrig stått på en camping förut!"

Vi har förflyttat oss till Peloponnesos och befinner hos ca 5 mil söder om Korint efter kusten. Efter bad och kaffe så var det dags för diskning. När jag gick upp till diskrummet så kom en grekisk gentleman, Nicolas (vad annars) och pratade med mig. Vi började med franska men forsatte på engelska för det var nog det gemensamma språk som vi båda kunde bäst. Han gav mig en finlektion i grekisk historia och lite privat information oxå... Han ursäktade sig med att han var lärare och därför så pratsam ( stämmer det Ulla?) vi diskade vid varsin bänk, tystnad emmellanåt... Fick veta att han var en perfekt man för sin fru, han både diskade, tvättade och strök kläder. Han frågade om min man gjorde det. Ja, men han stryker inte kläder, sa jag. Jag lagar inte mat sa han, ja men det gör min man svarade jag. Hm... Jag önskade honom en trevlig dag och han sa att jag var en fin människa och att vi greker tycker om Skandinavier för att de har blå ögon och blont hår, som du sa han! Fint att få heta blond! Vi skildes år och jag fick två fina kindpussar i mitt svettiga ansikte. David tyckte det tog lång tid att diska... Ja både historialektion och lite nutidsorientering tar tid.

 

Skickat via Blogsy

Några bilder

 

Här campade vi två nätter efter turen genom fiskebyn

 

 

 

 

Skickat via Blogsy

Vägen genom fiskebyn

Ta vägen till höger före plaststolarna...

Vi kom fram till slut!

 

Skickat via Blogsy

Vi har hittat ett litet paradis, camping Macedonia.

I söndags hittade vi detta lilla paradis! Kanske inte alla skulle säga så, då skulle det nog varit överfullt här, men vi älskar lugnet och rymden på en camping när det inte är så mycket folk! Vill helst inte vara "inparkerade i ett bås" alltför länge.

Så precis som det flesta dagar så tog vi oss fram på små slingrande vägar vid havet, så nära det bara går....vi passerar ett flertal campingar men de ser inte ut att ligga vid vattnet så vi kör förbi. Vägen går in inlandet och inpasserar i utkanten av Katerini. Nästan nere vid havet igen så kommer vi till en camping på höger sida och en på vänster. Vänstersidan sitter en äldre grekiska och vinkar glatt, vi tvekar lite men kör vidare. Nere vid stranden så tänker vi till. Äldre människor, kanske lite gemytligare, lugnare och kanske t o m billigare... Vi vände och det blev helt rätt! Ett gulligt äldre par, Nicos och Stabatia, en stor grön camping med fina träd att hitta skugga vid. Enkelt men vackert! Nicos visade oss till en fin plats och där har vi nu slagit oss ner. Hängmattan är uppsatt och här ska vi nu bo tre nätter. Prutat och klart! Havet ligger ca 100 meter rakt ner från vår plats. Vi pratade med Stabaitai när vi tagit en promenad vid stranden, och hon sa att till skillnad från campingen rakt över vägen så gillar de lugnet och att ha utländska gäster. Hon hade bott här med sin föräldrar och hon själv har oxå med sin familj bott här hela sitt liv. Hon älskar platsen och havet även när det är vinter. Om ni vill ha sällskap, kom hit och prata! Om ni vill ha något att dricka tycker Nicos om att få sällskap i restaurangen! Jättegulliga, gästvänliga men ändå diskreta! Tre dagar i denna idyll, men sen åker vi vidare för att se mer av detta land.

På väg efter tre dagar hos Nicos och Stabatia

 

 

Skickat via Blogsy

Do you have snus?

I den lilla fiskebyn Agios Kiriaki längst ut på Pilion och så långt från massturism som möjligt är vi nu. Vi är inte de enda turisterna men de är inte många och här råder en en skön lugn atmosfär långt från turismbruset. Vi har parkerat alldeles vid havet och en liten fin strand. Till byn tar man sig från två håll, och vi valde fel väg visade det sig. Fiskebyn ligger längst inne i en vik, byn har ca 200 bofasta och några fiskerestauranger och lite till. Genom byn mellan husen går en smaaaaal gränd. Vi såg den inte först utan sa att vi kommer inte till den plats där vi ser husbilar stå på andra sidan viken utan måste köra tillbaka hela vägen. Kändes inte kul i värmen idag, 32 grader. Men en vänlig grek kom och sa att det går nog att köra för er, men se upp om det kommer någon bil för det går bara att mötas på några få ställen. Han kör med sin Landrover flera gå per dagen.....lägger hit några bilder så ni förstår varför jag fick gå före och kolla så att det inte tog i någonstans och förvarna ev mötande bilar....det gick och vi kom till denna fina plats! MEN vi tar rätt väg tillbaka.

Tidigare idag på väg till byn insåg vi att vi kunnat göra några tyskar/greker glada! En kille hejade från sin bil och frågade om vi var från Sverige. Ja sa vi glatt! Do you have snus? Vilken besvikelse för honom som sett sin chans att få en god prilla att möta två rök och snusfria svenskar!

 

Skickat via Blogsy

Finns inget som morgnar...

Ja, ni som känner mig lite mer vet att mornar inte är min starkaste sida. Sover gärna länge och mitt morgonhumör (säger David) är inte det bästa....

Men vilka morgnar vi har! Att vakna i lugn och ro...ingen klocka som säger att nu MÅSTE du upp. Här vaknar jag, öppnar bussdörren och den goa fina morgonluften kommer emot mig. Grannens tupp gal och någon annans svarar. Sikardorna börjar sjunga ( om det kan kallas sång). En herde går förbi strax intill med sina getter som äter av de gröna träden. Några duvor kuttrar lite längre bort och vi intar vår frukost under det stora trädet i vårt tillfälliga hem. Jag bara älskar alla dess ljud, ja även tuppen som gal hela tiden... det hör liksom till. Om det inte vore för sikardorna så kunde jag tro att jag var i Etiopen vid sjön dit vi brukar åka för att bada och koppla av.

Alla dessa ljud, känslor och allt gör mig lycklig och tacksam för allt jag har!

 

 

Skickat via Blogsy

Äta måste vi ju oxå!

Kosten varierar... allt från pasta, egen grillad kebab på vår nya grillhink med locket inköpt in Järvsö, tonfisk på burk och så normal fisk!

Igårkväll beställde vi middag av Nicos, campingägaren. Vi måste beställa minst tre timmar innan och vi fick lite olika menyförslag. Men allt var enligt honom gott! Inte konstigt kanske att han så kanske.. Han föreslog bland annat fisk och vi frågade vilken sorts fisk och fick svaret: " normal fish". Ja vad säger man då? Ok, vi beställde normal fisk! När vi kom vid åtta var vi det enda gästerna där, fint dukat, och maten upplagd på små fat, tzatziki, romröra, fetaost, oliver och så en stor sallad till det plus bröd och dryck! Kände oss som drottningen och kungen! Den normala fisken kom in, varsin och den var utsökt god, ja allt var mycket gott! En mysig kväll som de enda betalande gästerna. Till saken hörde ju att det inte var så många andra på campingen.

På bilden ser ni att vi har mycket nytta av vår apelsinpress! Och frukosten är inte heller helt fel!.Grillen funkar toppen med!

Vi lovade att rekommendera campingen för våra vänner, så nu har vi gjort det! Och vi kan även rekommendera den normala fisken som vi fick veta sen hette Shipora!

 

 

Skickat via Blogsy