Vaknar till en härlig dag vid stranden. Vattnet glittrar i morgonsolen och en fiskare har placerat sig på stranden precis nedanför vår bil och ställt upp sina tre metspön. Han sitter på sin medhavda lilla tygpall, röker sin pipa och filosoferar samtidigt som han bevakar sina spön. Vi ser snart att han får napp och när han drar upp fisken så tar han inte i den med händerna utan går upp till sin bil och hämtar en trasa som han sen använder. Förmodar att den kanske är giftig att ta i. Vi tar ett morgondopp och sen intar vi frukost under vårt träd alldeles ovanför stranden. Det är alltid lugnt och fridfullt på morgonen alla sover länge här (jag skulle nog passa att bo här...) Vi njuter! Vid 10.30 så händer något, det formligen exploderar i vår idyll när två bussar fullastade med glada grekiska pensionärer intar stranden. Här finns det inget som heter FÖR nära... en av de många glada damerna slår sig ner med sin solmatta precis vid min solstol...högst 10 cm ifrån...och det verkar inte vara något konstigt alls med det...Det formligen bubblar i vattnet och hur skröpliga de än verkar vara så ska de i böljan den blå! Det låter som ett gäng cikardor som landat! Tror faktiskt att byns kyrkokör är med för de sjunger, sång efter sång där de guppar runt i vattnet med sina fina solohattar på. Man simmar inte här förstår ni utan ligger mest och guppar runt. En av damerna som badat klart och ligger nära där jag sitter och försöker läsa, verkar tycka lite synd om oss så hon kommer till mig och pratar grekiska ( i dubbel bemärkelse) Hon visar på klockan och gestikulerar och faktiskt så förstår jag... och strax efter medhavd gemensam lunch så är de borta, lika snabbt som de kom, och lugnet lägrar sig igen och vi kan återgå till vårt slappande en erfarenhet rikare. Pensionärslivet i Grekland verkar inte helt fel. Vi får en fantastisk kväll, med vacker solnedgång en promenad efter stranden och sen en lika härlig morgon igen... Och så! Denna gång när invasionen kommer IGEN så är vi deras vänner!!! dom skiner upp när de ser vi är kvar, hälsar glatt, kalimera, och samma procedur upprepar sig. Vi hade redan börjat packa ihop och var på väg innan körövningen började denna gång. En körövning räckte för oss!
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar